Jag lägger ut flugan i Strömkanten igen-nu då?! Harren går upp och tar min streaking caddis! Yes, äntligen lyckades jag kroka en fisk på en fluga som jag hade gjort själv! Jag kommer nog aldrig att glömma det. Vet inte hur många gånger jag missat i mothugget. Tankarna snurrade i huvudet, för snabb/ för långsam i mothugget!
Farsgubben sa: för snabb! Ja, det var nog ivern som spelade in!
Jag fick mitt första flugspö (glasfiber) och en kingfisherväst (jag använder den än), när jag var
15 år. Jag och farsgubben åkte och fiskade regnbåge i Bergslagen och det nappade ibland. Men att lura harren och öringen i Grövlan, dit vi åkte en vecka i juli varje år, var inte lika lätt. 1984 var jag 17 år och då köpte jag ett flugbindnings-set och boken “Modern flugbindning”av Allan Peterson, på Flydressing. Jag hade sett sländor vid Grövlan som inte fanns i min ask.
Efter alla nybörjarfel som man kan göra: lindar på för mycket tråd eller tar i för mycket så tråden gick av eller rent av klippa av tråden (det hände mig många gånger). Men jag är envis och till slut fick jag till en Red tag.
Nu öppnade sig en helt ny värld för mig. Efter Grövlans stränder, sprang jag runt och fångade sländor, la dem i plastaskar och satte mig vid städet. Ofta upptäckte jag att jag inte hade rätt färg på hacklet eller på flyrite till kroppen. Nåväl, farsgubben tröstade med att storleken, siluetten och presentationen är det viktigaste. Och nu är vi tillbaka till inledningen och
S. c. blev min absoluta favorit.
På den tiden fanns inte internet att tillgå för att få svar på mina funderingar. Jag skrev brev till Allan och ställde alla möjliga frågor om allt möjligt. Allan svarade tålmodigt och pedagogiskt och jag köpte på mig mer och mer material. Jag brände vingar och knåpade (och svor) men nu började det likna något!
Åren går och -91 köpte jag “Flugbindning på mitt sätt”, av Lennart Bergqvist. En riktigt bra bok med bindtekniker, bilder och flugmönster. Jag fortsatte att bränna vingar men gick mer och mer över till polypropylengarn.
Nu för tiden, tack vare facebook-grupper som handlar om flugfiske, youtube och andra ställen, kan man snabbt få tips och svar på sina funderingar.. I “Alla vi som älskar torrfluge fiske”, dyker det upp många flugmönster varje dag! Jag har “skärmdumpat” många mönster från den gruppen, sätter mig vid städet och försöker härma flugorna. Medlemmar utbyter tips om det mesta inom ämnet: fiskeplatser, flugmönster, knutar C&R etc. Jag har skrivit frågor till bl a Uggen, Jörgen Danielsson, Ulf Börjesson, Markus Hoffman och Joel (ägaren av denna blogg). De svarar direkt och ger svar på mina funderingar. Sen är det kul att gå på flugmässor och se hur proffsen gör.
En av alla de roliga sakerna med att binda flugor är att det kommer nytt material och nya bindtekniker. Tänk bara vad vilket intåg som CDC-fjädern gjorde. Vilket flytförmåga och den kan användas överallt på flugan. Ett annat material som jag gillar är foam. Den kan användas som bakkropp till dagsländor (J-son style), som kropp på nattsländor och till mycket annat.
Nu kan man snabbt och enkelt hitta massor av instruktionsvideor på “nätet”. Jag köpte foam och J-sonpins, letade upp deras hemsida-sen är det bara att härma och öva. De är jäkligt roliga att binda och de flyter bra!
Att vandra i fjällen är ett “måste”, för mig nu men inte i i yngre tonåren. Jag var 13 år första gången och vi skulle fiska i fjällen. Vi gick från Lövåsen till Foskdalen, vidare till Storån och upp till Grövelsjön. En tur på ca 3-3,5 mil på 4 dagar och jag lovade mig själv att aldrig mer gå i fjällen. Ont överallt, sov inte en blund (farsan snarkade hela nätterna), knotten vid Storån åt upp mig (och mitt pulvermos var svart). De värsta var de små svéen/svidd/sveknott (“kärt”? barn har många namn). Ni vet de där som kryper in i ögonen och inte ens den “gamla” djungeloljan hjälpte.
Nåväl, 17 år gammal gick vi till Hävlingen, hyrde båt och sov upp i Kantviken. Jag fick en fin öring på 5 hg, lade den i en plastpåse under en sten i sjön och tänkte att där hittar inte Minken den. Jag hade fel! Men heder åt Minken-den vann!
Nu kan jag inte vara utan en fjällvandring när jag är där uppe. Packa ner flugspöt, flugvästen, lite mat och knalla iväg. Det är så vackert och ju längre bort från väg och turiststråk-ja ni vet!
Eftersom jag bor i Uppsala är det ganska långt att åka till Grövelsjön över långhelger. Därför har jag de senaste åren åkt till Älvdalen. Alltid svårt med nya vatten! Som många av er vet, jobbar där en trevlig man vid namn Stefan Larsson, alias Uggen, Shamanen etc. Han delar gärna med sig om flugtips och bra fiskeplatser. Det inte han vet om fisket där uppe, det är inte sant! Jag lär mig något nytt varje gång jag fiskar där.
I juli i år så återsåg jag mitt kära Grövlan. Det tråkiga är att de har slutat med flugsträckan mellan broarna. Det var väldigt små fiskar där och jag vet var de fina fiskarna brukar stå-tro mig. Nu fanns de inte där de brukar vara! Nåväl, trevligt att återse vattnet. Vi hyrde stuga i Lövåsen hos Henrik och Johanna Wallberg. Ett ställe som jag varmt rekommenderar att besöka om ni inte har gjort det!
Ni kan boka Henrik som guide och de har privata vatten med stor öring!!
I år blev jag mycket god vän med mannen som äger denna blogg. Vi fiskade ihop i slutet av maj i Älvdalen och det var mycket roligt och givande. Vi pratade flugmönster, bytte flugor, fiskade och det kändes som att vi hade fiskat ihop i många år. Joel bad mig att vara gästbloggare denna vecka och jag tänkte: jaha, vad ska jag skriva om då! Efter mycket funderande så skrev jag ner dessa rader och jag hoppas att det blev en någorlunda givande läsning för er!
Tight Lines fiskevänner!
/ Niklas Arvidsson
No comments:
Post a Comment